Att hitta tillbaka
Jag har de senaste dagarna gått runt och velat kring om jag ska börja skriva i bloggen igen eller inte. Jag minns att jag älskade detta plattforum, att jag hade en plats för alla mina tankar och babblande.
Jag har väldigt mycket att dela med mig av. Så mycket att säga som jag stängt in i mina egna tankar att jag slutat reflektera för visst har jag vänner och familj som jag kan dela med mig av, men vissa stunder känner man att man inte vill dela med sig allt eller specifika saker för man själv förstår sig bäst. Man kanske ångrar sig så kan man inte ta tillbaka det man sa i stunden av frustration.
Sen den 13 augusti 2015 när jag skrev att jag behöver en paus stängde jag ifrån mig bloggen helt. Jag kollade in kanske en gång men kände mig inte hemma för att skriva. Nu när jag loggade in igen kände jag plötsligt att detta var en stor del av mig. Mitt plattforum att uttrycka mina tankar. Att jag har en liten andel som hittar till bloggen än idag var förvårnande.
Sen den 13 augusti 2015 när jag skrev att jag behöver en paus stängde jag ifrån mig bloggen helt. Jag kollade in kanske en gång men kände mig inte hemma för att skriva. Nu när jag loggade in igen kände jag plötsligt att detta var en stor del av mig. Mitt plattforum att uttrycka mina tankar. Att jag har en liten andel som hittar till bloggen än idag var förvårnande.
Eftersom jag har tänkt sätta upp nya rutiner kommer bloggandet vara en del av det.
Asalamo aleykom syster. Äntligen är du tillbaka, Jag kollar alltid in här i väntan på att du ska skriva något. Alhamdulilah, dina inlägg gör verkligen nytta för mig syster. Önska man kunde lära känna dig ännu mer som person. :) <3