The constant worry
Det går dagar jag konstant känner mig otillräcklig, odudlig och inte så särskild speciell. Vad tillföra jag för någon form av nytta? Vad är det speciella med mig? Tankar jag tror många utav oss går runt med men ingen erkänner. De ständiga jämförande tankarna till andra leder till att vi vissa fåtal dagar känner oss bättre, men inte på ett innerligt sätt och de flesta andra dagar känner vi oss odudliga och inte så speciella. Vi försummar vår intelligens, intelligensen som gör oss unika. Vi fokuserar på det yttre, alltför mycket på skönhet och vikt.
Gud har skapat allting i dess perfekta ordning. VI styrs inte av ett förutbestämt öde, vi styr vår egna väg som Gud är allvetande om. Det vi väljer att göra idag är vad som påverkar vår morgondag, inget öde och ingen ond förbannelse.
Bland muslimer finns detta som jag insett, olycka och andra saker som inte ger framgång skyldbeläggs på att någon lagt en förbannelse över en, sehr på arabiska. Sehr må finnas men att rätfärdiga en otrohet på sehr var nog det värsta jag läst.
Till syftet av inlägget, gör vi inget med vår intelligens, utvecklar vi inte oss inom religionen där det ingår att ha kunskap om naturen om djuren, vetenskap, om vår Skapare och alla Hans skapelser så kommer vi ständigt känna något saknas inom oss.
