....
Ibland är tystande bästa svaret, för vilka ord ska rättvist förklara det som finns inom mig. Vilken tid kommer räcka för att jag ska kunna hinna uttrycka allt inom mig?
Jag tror det var Pakistan nyheten som blev gränsen för mig. Över 130 barn.. Jag kan inte tänka på den nyheten utan att min kropp skakar, utan att mina ögon tåras.
Jag är trött. Jag är trött och arg och ledsen. Jag vill agera men inget kan jag göra. Jag vill tala men lyckas inte forma orden. Men det värsta är inte ännu talad om, det värsta är att i slutet av dagen, efter all den sorg inom mig så är det Jag som utpekas av samhället som boven. Det är jag skulden läggs på.
Jag behöver lägga mer tid för att tillbe Allah, mår så dåligt vid alltför lång distans ifrån Koranen, dua eller bönen.