A deep real text
Sårbarhet är inget någon vill frivilligt utsätta sig för. Vi döljer vår sårbarhet, vi lägger ner otroligt mycket tid åt att måla upp vår vardag till perfekt, till att allt går precis som det ska om inte bättre. Vi är så duktiga att vi nästan lurar oss själva men sedan slår det oss, och det slår oss hårt, sömnlösa nätter med allt för många tankar, gråta eller inte gråta? Du vet inte längre vad dina känslor säger dig. Så mycket fokus du lagt på att intala och få andra att tro att du har det över nivån av bra, att du mår bra alltid så har du tappat din egen verklighet, du har tappat kontakten med dig själv.
Du utsätter dig för situationer som du inte reflekterar över hur det kommer påverka dig därefter. Många gånger tänker vi hur saker ska utspela sig utifrån hur vi tänkt, hur vi önskar men sedan slår verkligheten till och det går inte alls som vi tänkt. Vi lämnar det påverkade, förändrade och på nya spår att försöka hitta tillbaka till vårt gamla jag, men finns det något sånt? Går det att radera det man gått igenom för att återgå till sitt gamla jag? Omöjligt enligt mig. Att sudda bort erfarenhet, kärlek, besvikelse, lycka går inte. Det kommer finnas där för alltid, vi måste lära oss lägga det åt sidan, ta lärdom och gå vidare. Lära oss acceptera att vi gör misstag i livet och ta vara på den tid vi har istället för att tänka på den tid vi spenderat och förlorat.
